Tyskland på VM 2026 — vår bedömning efter hemma-EM

Hemma-EM 2024 gav hopp. Men USA är inte Berlin, och det är den verkligheten jag vill börja med. Den sammanfattar hela Tysklands situation inför VM 2026: ett lag som visade prov på vad det kan bli under EM i Tyskland — energiskt, organiserat, med ett mittfält som kontrollerade matcher på ett sätt vi inte sett sedan 2014 — men som sedan föll tillbaka till den ojämnhet som plågat Die Mannschaft i nästan ett decennium. Kvartsfinalförlusten mot Spanien i EM 2024 var smärtsam men inte oförtjänt: Spanien var helt enkelt bättre i de avgörande momenten, och Tysklands försvar avslöjades av Lamine Yamals dribblings och Dani Olmos avslut. Det visade gränsen för var detta lag befinner sig: starka nog att utmana absolut toppklass under 80 minuter, inte starka nog att hålla emot de sista tio.

Oddsen på Tyskland att vinna VM 2026 ligger kring 12.00–15.00, och jag anser att det är nära rättvisande — kanske en aning generöst med tanke på att generationsskiftet fortfarande pågår. Toni Kroos, Thomas Müller och Manuel Neuer har lämnat landslaget, och den nya generationen — hur talangfull den än är — saknar den turneringserfarenhet som bara kan förvärvas genom att spela avgörande matcher. Wirtz har aldrig spelat en VM-match. Musiala har spelat ett enda mästerskap som startspelare. Det är inte samma sak som att de inte kan leverera, men det är en faktor som oddsen borde reflektera tydligare.

Mitt slutbetyg: 7/10. Tyskland har en ny generation som imponerar mer än något jag sett sedan Mesut Özil, Sami Khedira och Thomas Müller slog igenom inför VM 2010. Nagelsmann som tränare har fått spelarna att tro på sig själva igen efter år av förvirring under Joachim Löw och Hansi Flick. Men de har också en backlinje som oroar mig djupt, ett beroende av Florian Wirtz kreativitet som inte är hållbart i sju matcher och en turneringshistorik sedan 2014 som inkluderar gruppspelsutgång i VM 2018, åttondelsfinalförlust i EM 2020/21 och gruppspelsutgång igen i VM 2022. Tre misslyckanden i fyra turneringar. Det mönstret kan inte ignoreras, oavsett hur bra Wirtz dribblingar ser ut på träning.

Från hemma-EM till USA — vad hände?

EM 2024 i Tyskland var en renässans som fick en hel nation att tro igen. Under Julian Nagelsmann spelade Die Mannschaft sin bästa fotboll på ett decennium: 5–1 mot Skottland i öppningsmatchen — den mest dominanta prestationen i ett EM-öppningsspel sedan Portugals 4–0 mot Turkiet 2000 — och sedan taktisk kontroll mot Ungern och Schweiz i gruppspelet. Wirtz och Musiala var turneringens mest underhållande duo, med kombinationer i centrala zoner som fick kommentatorer att jämföra dem med Iniesta och Xavi. Kvartsfinalmatchen mot Spanien var turneringens bästa match och en av de bästa VM/EM-matcherna jag sett på tio år. Den 1–2-förlusten efter förlängning, med Niclas Füllkrugs sena kvitteringsmål i 89:e minuten som gav en nation hopp innan Mikel Oyarzabal avgjorde i 119:e, lämnade en känsla av ”vad hade hänt om”. Det var ett Tyskland som spelade med glädje och offensiv frihet, och med ett publikstöd som förvandlade varje arena till en kokande kittel av patriotisk energi.

Sedan dess har stämningen svalnat. I Nations League-matcherna hösten 2024 och VM-kvalet 2025 visade Tyskland en ojämnhet som påminde om de dåliga åren snarare än EM-glansen. Seger mot Nederländerna hemma (2–1, imponerande) med Wirtz i briljant form, men förlust borta mot Ungern (0–1, fruktansvärda) i samma kvalgrupp bara tre dagar senare. Segrar mot Israel och Estland med minimal marginal, där Tyskland kontrollerade bollinnehav men skapade förvånansvärt få högkvalitativa målchanser. Kvalet vanns till slut, men med 24 poäng på tio matcher — tre poäng mer än tvåan Nederländerna — och det var den typ av marginal som inte borde existera givet talangskillnaden mellan lagen.

Problemet, som jag ser det, är att EM-effekten var delvis beroende av hemmaplansfördelen. Publiken på 60 000+ i varje match skapade en energi som kompenserade för lagets taktiska brister — särskilt i försvarsspelet — och den energin existerar inte i Houston eller Atlanta. I USA kommer Tyskland spela som besökare, utan den extra procenten som hemmaplan ger, och det är i den kontexten mina betygssättningar bör läsas. Nagelsmann har erkänt detta i intervjuer: han vet att EM-formeln inte kan kopieras rakt av, och att VM kräver en annan typ av mental förberedelse. Frågan är om han har hunnit implementera den förberedelsen på 18 månader.

Generationsskiftet — betyg

Florian Wirtz är Tysklands framtid, och framtiden är redan här. Vid 23 års ålder har han blivit Bayer Leverkusens viktigaste spelare och en av Bundesligas mest kompletta offensiva mittfältare. Hans dribblingsstatistik — 3,2 lyckade per match denna säsong — placerar honom bland Europas fem bästa dribblers, och hans förmåga att kombinera dribblings med avgörande passningar och mål gör honom till den typ av spelare som varje lag i världen vill ha. I EM 2024 var Wirtz turneringens mest imponerande unga spelare, med mål i öppningsmatchen och kreativa insatser genom hela turneringen. Inför VM 2026 är han Tysklands viktigaste spelare, och hela det offensiva systemet byggs kring hans förmåga att hitta fickor mellan motståndarnas linjer. Det beroendet oroar mig — vad händer om Wirtz har en dålig match? — men hans talantnivå gör oron hanterbar. Betyg: 9/10.

Jamal Musiala är den andra halvan av Tysklands offensiva framtid, och hans utveckling i Bayern München har gjort honom till en av Europas mest eftertraktade spelare — transferrykten värderar honom till över 150 miljoner euro, och det är inte överdrivet. Hans bollkontroll i trånga utrymmen — förmågan att ta emot bollen med ryggen mot mål, vända sig om på en kvadratmeter och accelerera förbi två försvarare — är unik i modern fotboll. Ingen annan spelare i turneringen kan göra vad Musiala gör i en yta av fem kvadratmeter. I landslaget fungerar Musiala bäst som fri tia bakom anfallaren, med Wirtz bredvid sig och med friheten att röra sig dit spelet tar honom. Problemet är att den friheten ibland leder till att Musiala och Wirtz hamnar i samma zon — båda söker bollen centralt, båda vill kombinera i samma ytor — och det skapar ett taktiskt vakuum på den flanken som lämnas öppen. Nagelsmann har experimenterat med lösningar: Musiala som vänsteryta, Wirtz som högeryta, båda som halvcentrala offensiva mittfältare. Den perfekta balansen har ännu inte hittats, och det är en osäkerhet som kan avgöra matcher i slutspelet. Betyg: 8/10.

Kai Havertz har hittat sin bästa form i Arsenal under Mikel Arteta, och hans transformation från en positionslös talang som aldrig riktigt visste var på planen han hörde hemma — Chelsea-åren var en plåga att följa — till en effektiv falsk nia har gett Tyskland ett anfallsalternativ de inte hade för två år sedan. Havertz löpningar i djupled skapar rum för Wirtz och Musiala att operera i, hans huvud i straffområdet vid inlägg och hörnsparkar ger Tyskland en aerial-dimension, och hans arbetsinsats utan boll — pressing, motpress, täckning av passningsvägar — gör honom till ett bättre val som anfallare i Nagelsmanns system än Niclas Füllkrug. Füllkrug erbjuder fysisk styrka och en osannolik förmåga att göra mål som inhopp i sena minuter, men han saknar den rörlighet och det tekniska samspelet som systemet kräver. Betyg: 7/10 för Havertz, med potentialen att bli 8 om formen håller genom hela turneringen.

Robert Andrich och Joshua Kimmich i mittfältet ger Tyskland en bas av stabilitet och erfarenhet som de yngre spelarna behöver framför sig. Kimmich, som fyllt rollen som lagkapten och pendlat mellan högerback och sexmittfältare beroende på match, är fortfarande en av världens mest intelligenta fotbollsspelare. Hans passningskarta ser ut som ett konstverk — han hittar ytor som inte existerar för andra spelare, med långa diagonaler som byter spelriktning på ett ögonblick — och hans ledarskap på planen är ovärderligt för de yngre spelarna som behöver vägledning i pressade situationer. I Bayern München har han spelat över 400 matcher och vunnit allt som finns att vinna i tysk och europeisk klubbfotboll. Den erfarenheten är inte synlig i statistiken men den syns i varje match han spelar: lugnet, positioneringen, förmågan att göra rätt sak i rätt ögonblick. Andrich kompletterar med fysisk kraft och tacklingsstyrka, en Leverkusen-produkt som gick från relativt okänd till landslagsstartspelare på två säsonger. Betyg: 8/10 för mittfältet som enhet.

I försvaret har Tyskland ett problem som inte har lösts sedan VM 2014-guldlagets försvarsspelare — Mats Hummels, Jérôme Boateng, Philipp Lahm — lämnade scenen. Antonio Rüdiger i Real Madrid är den enda världsklassförsvararen i truppen, och hans partners — Jonathan Tah, Nico Schlotterbeck eller Robin Koch — har alla visat svagheter i stora matcher som gör mig nervös. Tah i Leverkusen är fysiskt stark och dominant i luftdueller men positionellt osäker i situationer där motståndaren spelar snabba kombinationer — precis den typ av fotboll som Frankrike och Spanien spelar. Schlotterbeck i Dortmund har tekniken och framåtpassningen men saknar det mentala lugnet under press: hans misstag i Champions League-finalen 2024 lever kvar i minnet. Ingen av dem ger mig det förtroende som krävs för att tro att Tyskland kan hålla nollan mot Frankrike, Argentina eller England i en kvartsfinal.

Marc-André ter Stegen i målet — om han är fit efter sina allvarliga knäskadeproblem som höll honom borta i flera månader — ger en trygghet som mildrar backlinjens svagheter. Hans bollspel med fötterna är bland de bästa i världen och gör det möjligt för Tyskland att spela ut bakifrån under press, en egenskap som är avgörande i Nagelsmanns system. Men målvakten kan inte göra allting, och om ter Stegen inte är fit blir Alexander Nübel eller Oliver Baumann förstavalet — inget av alternativen är på ter Stegens nivå. Betyg: 6/10 för försvaret — och det är den siffra som sänker Tysklands totalbedömning mer än något annat.

Grupp E — för lätt?

Grupp E med Tyskland, Curaçao, Elfenbenskusten och Ecuador ser ut som den enklaste gruppen i hela turneringen, och oddsen reflekterar det: Tyskland att vinna gruppen handlas kring 1.20. Det är den typ av odds som inte erbjuder värde men som sannolikt kommer visa sig korrekta.

Elfenbenskusten är det enda lag som realistiskt kan utmana Tyskland i gruppspelet. Som afrikanska mästare 2024 — en titel de vann på hemmaplan efter en dramatisk turnering där de var nära att åka ut i gruppspelet innan de vände allt — har de bevisat att de kan prestera i turneringsformat under press. Spelarna — Sébastien Haller, Simon Adingra och Franck Kessié — ger dem en offensiv kapacitet som inte bör underskattas, och Adingras snabbhet på kanterna kan ställa till problem för Tysklands ytterbackar. Matchen Tyskland mot Elfenbenskusten kan bli tätare än oddsen antyder, särskilt om den spelas tidigt i turneringen innan Tyskland har hittat sin rytm och det taktiska samspelet mellan Wirtz och Musiala fungerar optimalt. Min prognos: Tyskland 2–1, men med jobbiga perioder under andra halvlek.

Ecuador har kvalitet i nyckelpositioner genom Moisés Caicedo i Chelsea — en av Premier Leagues bästa defensiva mittfältare — och Piero Hincapié i Leverkusen, men lagets totala nivå och truppdjup räcker inte för att utmana Tyskland seriöst över 90 minuter. Deras sydamerikanska kval var en berg-och-dalbana med starka hemmaresultat men svaga bortamatcher, och på neutral mark i USA saknar de den fördel som höghöjdsmatcherna i Quito ger dem. Min prognos: Tyskland 3–0 Ecuador. Curaçao, å sin sida, är turneringens charmigaste underdog — en ö med 150 000 invånare som kvalificerade sig genom CONCACAF:s Nations League-väg — men matchen blir en formalitet som Tyskland bör använda för att vila nyckelspelare. Min prognos: Tyskland 5–0 Curaçao.

Oddsen på Die Mannschaft — vår åsikt

Tysklands odds att vinna VM 2026 — kring 12.00–15.00 — innebär en implicit sannolikhet på 7–8 procent. Min modell ger dem 6–7 procent, vilket betyder att oddsen är nära fair value men marginellt generösa. Det är inte en satsning jag rekommenderar som turneringsvinnare — risken i försvaret är för stor — men det finns aspekter av Tysklands profil som gör dem till ett intressant oddsobjekt i andra marknader.

Wirtz som turneringens bästa unga spelare — odds kring 5.00 — är en marknad jag aktivt överväger. Hans centrala roll i systemet, hans statistik genom hela säsongen och det faktum att Tyskland sannolikt spelar minst fyra matcher (tre gruppspel plus Round of 32) ger honom tillräcklig exponering för att konkurrera om priset. Om Tyskland når kvartsfinal, och Wirtz levererar mål och assist, blir han automatiskt en av de starkaste kandidaterna. Tyskland att nå kvartsfinal — odds kring 1.80 — är nära fair value baserat på den svaga gruppen och sannolika matchningar i Round of 32 mot en grupptrea.

Den stora risken med Tyskland är kvartsfinalen. Baserat på gruppkorsningarna möter de sannolikt Frankrike, Spanien eller Argentina i den omgången, och det är mot den typen av motstånd som försvaret kollapsar. Det är exakt vad som hände i EM 2024 mot Spanien: Wirtz och Musiala skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen, men försvaret släppte in mål i avgörande ögonblick. Om du satsar på Tyskland, satsa på kort horisont — gruppspelssegrar, tidigt avancemang, spelarmarknader — snarare än hela turneringen. Oddsen på Tyskland att vinna samtliga gruppspelsmatcher till 2.50 är en marknad som erbjuder rimligt värde givet motståndet.

Vår prognos — kvartsfinal eller mer?

Min basprognos: kvartsfinal. Tyskland passerar gruppspelet utan problem — det vore en sensation om de inte tog nio poäng — och hanterar Round of 32 mot en grupptrea som sannolikt blir ett lag på Ecuadors eller Senegals nivå. Det är i kvartsfinalen verkligheten knackar på dörren. Om motståndaren är Frankrike ger jag Tyskland 35 procent chans att gå vidare — Mbappé mot Tah är en matchning som slutar i tårar, och inte för Mbappé. Om det är Argentina: 30 procent, för Messis förmåga att exploatera utrymmen i centrala zoner är exakt den typ av hot som Tysklands försvar har svårast att hantera. Mot ett lag som Spanien eller England ökar chansen till 45 procent, för det blir mer öppna matcher som gynnar Wirtz och Musialas kreativitet.

Det jag ofta tänker på med Tyskland är paradoxen: de har spelare som kan vinna vilken match som helst, men ett system som kan förlora vilken match som helst. Wirtz kan göra tre mål i en halvlek och Musiala kan dribbla förbi hela försvarslinjer, men om Tah gör ett misstag i 85:e minuten spelar det ingen roll. Den paradoxen definierar Tysklands VM 2026, och den gör varje prognos till en gissningslek.

Min optimistiska prognos: semifinal, om lottningen undviker Frankrike och Argentina till kvartsfinalen och om Wirtz har en turnering i samma klass som Maradona 1986 eller Zidane 2006. Min pessimistiska prognos: åttondelsfinal, om försvaret sviker i en avgörande match mot ett lag som Ecuador eller Elfenbenskusten redan i slutspelsstarten — ett scenario som låter osannolikt men som hände mot Japan och Costa Rica i VM 2022. Det mest sannolika: kvartsfinal med en hedersam förlust mot ett starkare lag, och en känsla bland tyska fans att ”vi var nära” — samma känsla som efter EM 2024, VM 2010, VM 2006. Tyskland är alltid nära. Frågan är om Wirtz generation äntligen kan ta det sista steget.

Slutbetyg: 7/10

Tyskland har den mest spännande unga generationen i turneringen, och det är ett påstående jag står bakom fullt ut. Wirtz och Musiala kan bli turneringens mest underhållande offensiva duo, med en kombination av dribblingsförmåga, spelförståelse och kreativitet som ingen annan nation kan matcha bland spelare under 25. Nagelsmann har visat att han kan bygga ett system som frigör deras talang — och det var inte givet, för hans tränarbana före landslaget inkluderade misslyckanden som tydde på att han prioriterade komplex taktik framför spelarnas styrkor. I landslaget har han hittat en enklare, mer direkt spelfilosofi som fungerar.

Men ett lag är bara så starkt som dess svagaste länk, och Tysklands försvar — med undantag för Rüdiger — är inte av VM-segarnivå. Det är inte en fråga om individuell talang utan om kollektiv organisation: backlinjen kommunicerar inte tillräckligt bra, linjen är ojämn vid utspel och den kollektiva responsen vid omställningar är för långsam mot lag med snabba anfallare. Det är problem som tar tid att lösa, och tid är det som Tyskland inte har.

Oddsen kring 12.00–15.00 är nära fair value, och jag rekommenderar specifika marknader — Wirtz som bästa unga spelare, kvartsfinalavancemang, gruppspelssegrar — framför turneringsvinnaren. Vår bedömning av samtliga 48 lag placerar Tyskland i det övre mellanskiktet — talang för topp fem, försvar för topp femton. Det är den klyftan som avgör betyget, och det är den klyftan som kan avgöra hela turneringen för Die Mannschaft.