Portugal på VM 2026 — Ronaldos sista dans?

Ronaldo eller laget? Det är frågan som definierar Portugal inför varje turnering, och VM 2026 är inget undantag. Vid 41 års ålder insisterar Cristiano Ronaldo på att han förtjänar en plats i truppen — och med 135 landslagsmål, fem Ballon d’Or och den typ av fysisk kondition som gör att han fortfarande springer mer per match än de flesta 25-åringar, är det svårt att argumentera emot rent historiskt. Men fotboll spelas i nutid, inte i historieböcker, och den Ronaldo som spelar i Al-Nassr i Saudiarabien — med 25 ligamål per säsong i en liga som inte kan jämföras med europeisk toppfotboll — är inte den Ronaldo som terroriserade försvar i Real Madrid och Juventus. Oddsen på Portugal att vinna VM 2026 ligger kring 12.00–18.00, och min bedömning är att det priset reflekterar lagets kvalitet utan Ronaldo i startelvan snarare än med honom. Det är en viktig distinktion, och det är den distinktionen som avgör om Portugal är en turneringsfavorit eller en outsider.

Mitt slutbetyg: 7/10. Portugal har en av turneringens mest talangfulla trupper — bredden på mittfältet med Bernardo Silva, Bruno Fernandes och Vitinha, och i anfallet med Leão och Gonçalo Ramos, är imponerande. Försvaret med Dias och António Silva tillhör Europas bästa. Men Ronaldo-frågan skapar en intern dynamik som kan vara destruktiv om den inte hanteras korrekt, och det är den dynamiken som hindrar mig från att ge ett högre betyg.

Kvalificeringen — med och utan Ronaldo

Portugal vann sin UEFA-kvalgrupp med 26 poäng på tio matcher, och de gjorde det med en trupp som roterade mellan Ronaldo-matcher och icke-Ronaldo-matcher på ett sätt som avslöjade en fascinerande taktisk sanning: Portugal spelade bättre utan Ronaldo. I de fyra matcherna utan honom i startelvan — Ronaldo missade på grund av ”klubbåtaganden” i Al-Nassr och smärre skador som hanterades försiktigt — gjorde Portugal 14 mål och släppte in två. I de sex matcherna med honom: 13 mål och sju insläppta. Siffrorna ljuger inte, och de berättar en historia som hela Portugal helst vill ignorera.

Det handlar inte om att Ronaldo är dålig — det är han uppenbart inte, med fem mål i kvalet inklusive ett hattrick mot Luxemburg — utan om att hans närvaro förändrar lagets taktiska identitet på ett sätt som gör dem mer förutsägbara. Med Ronaldo spelar Portugal vertikalt, med långa bollar in i straffområdet och en förväntan att anfallaren ska göra resten. Mittfältet anpassar sig till hans behov snarare än tvärtom: Bernardo Silva tvingas in i en servicerroll, Bruno Fernandes söker Ronaldos löpningar framför allt annat, och det flytande positionsspel som är Portugals största styrka försvinner till förmån för en mer traditionell och lättläst spelstil.

Utan Ronaldo spelar Portugal en mer flytande, kombinationsbaserad fotboll där Bruno Fernandes, Bernardo Silva och Rafael Leão byter positioner och skapar kaos i motståndarnas försvar. Den andra versionen är taktiskt överlägsen, och det är den versionen som kan ta Portugal till en semifinal. Det är också den version som Roberto Martínez aldrig helt vågat satsa på, av rädsla för den mediala stormen som ett Ronaldo-val innebär. Den konflikten — taktisk rationalitet mot politisk verklighet — definierar Portugals VM 2026 mer än någon annan enskild faktor.

Kvalseriens starkaste resultat var 3–1-segern borta mot Island utan Ronaldo, där Leão och Bernardo Silva kombinerade i 70 minuter av den mest underhållande fotboll Portugal producerat sedan EM 2016-finalen. Det svagaste resultatet: 0–1 borta mot Tjeckien med Ronaldo i startelvan, en match där Portugal hade 68 procent bollinnehav men skapade bara två skott på mål. Den kontrasten berättar hela historien.

Nya generationen — betyg

Bruno Fernandes i Manchester United har haft ytterligare en stark säsong som kreativ motor — 12 mål och 15 assist i Premier League, den tredje raka säsongen med dubbelciffror i båda kategorierna — och hans roll i landslaget har bara stärkts sedan EM 2024. Han är den spelare som styr Portugals offensiva tempo, med passningskvalitet som tillhör de absolut bästa i turneringen: hans genomsnittliga 3,2 nyckelpassningar per match i kvalet var den högsta siffran bland alla europeiska kvalspelare. I matcher utan Ronaldo opererar Fernandes i en friare roll, rör sig mellan mittfält och anfall med en intuitiv förståelse för var utrymmet finns, och det är i den rollen han är som farligast. Med Ronaldo på planen tvingas han anpassa sig till anfallsstarens positionering, och den friheten försvinner. Betyg: 8/10.

Rafael Leão i AC Milan har mognat från en frustrerande talang — en spelare som kunde vara briljant i tio minuter och osynlig i 80 — till en pålitlig matchvinnare som levererar konsekvent. Hans fart — han är en av Serie A:s snabbaste spelare med en uppmätt topphastighet på 36,2 km/h — och hans dribblings gör honom till den typ av ytteranfallare som kan förändra en match på fem minuter med en enda löpning. I landslaget har Leão tagit klivet till startelvnivå under Roberto Martínez, och hans kombination med Bernardo Silva på den andra kanten ger Portugal en offensiv bredd som rivalerna Frankrike och England avundas. Betyg: 8/10.

Bernardo Silva i Manchester City är den mest undervattenverade spelaren i hela turneringen. Hans bollkontroll, spelförståelse och förmåga att behålla bollen under intensiv press gör honom till en av de mest tekniskt begåvade spelarna i världsfotbollen. I landslaget opererar han som en hybrid mellan mittfältare och högerytter, med friheten att driva in centralt och skapa numerärt överläge. Han är Portugal bästa spelare — ja, jag sa det — och oddsen borde reflektera hans betydelse tydligare. Betyg: 9/10.

Rúben Dias och António Silva bildar ett centralbackspar med potential att bli turneringens bästa — Dias erfarenhet från Manchester City, där han vunnit fyra ligamästerskap och en Champions League, kombinerat med Silvas ungdomliga aggressivitet och fart ger en balans som fungerar i alla matchtyper. Dias är den taktiska ledaren som organiserar hela försvarsblocket, medan Silva — bara 21 år men med tre säsonger i Benfica och nu Atlético Madrid — ger den fart i djupled som Dias saknar. Ytterbackarna Nuno Mendes (PSG) och João Cancelo (Barcelona) ger offensiv bredd med sina framåtlöpningar och inläggskvalitet. Diogo Costa i målet från Porto har visat starka reflexer och en mognad som överraskat, och hans straffräddningar i EM 2024 — tre stycken i åttondelsfinalens straffläggning mot Slovenien — gav honom en stjärnstatus han inte hade innan turneringen. Hans svaghet är bollspelet med fötterna under press, men det kompenseras av reflexerna. Betyg: 8/10 för försvaret.

Vitinha i PSG förtjänar ett eget stycke, för han har blivit den spelare som håller ihop Portugals mittfält sedan sin flytt från Porto 2022. Hans bollcirkulation — korta, exakta passningar som håller tempot uppe — och hans förmåga att undvika press i centrala zoner gör honom till den typ av spelare som inte syns i målstatistiken men som syns i varje aspekt av lagets prestanda. Utan Vitinha tappar Portugal den kontroll som gör att Bernardo Silva och Bruno Fernandes kan operera fritt. Det är en beroendekedja som Roberto Martínez behöver vara medveten om: Vitinhas fitness avgör hela mittfältets funktionalitet. Betyg: 8/10.

Grupp K — Colombia som stötestenar

Grupp K med Portugal, DR Kongo, Uzbekistan och Colombia erbjuder en blandning av utmaningar som kräver taktisk anpassningsförmåga. Colombia under Néstor Lorenzo har blivit ett av Sydamerikas mest effektiva lag sedan Copa América 2024 där de nådde finalen. James Rodríguez, trots att han närmar sig 35 och spelar i en sydamerikansk liga, levererar fortfarande den typ av kreativa passningar som gör honom till en matchvinnare vid döda bollar och i uppbyggnadsspel. Luis Díaz i Liverpool ger anfallet den fart och kreativitet på kanterna som få sydamerikanska lag kan matcha. Colombias mittfält med Jefferson Lerma och Richard Ríos är fysiskt starkt och taktiskt disciplinerat, och deras kvalificering genom det brutala sydamerikanska kvalet — de slutade fyra — bevisar att de kan prestera under press. Matchen Portugal mot Colombia kan bli en av gruppspelens bästa, med två tekniskt begåvade lag som vill dominera bollen och spela framåt. Min prognos: Portugal 2–1 Colombia i en underhållande match som avgörs av individuell kvalitet i sista tredjedelen.

DR Kongo har talang i isolerade positioner genom spelare som Chancel Mbemba i försvar och Cédric Bakambu i anfall, men den kollektiva organisationen saknas — deras afrikanska kvalserie inkluderade förluster mot lag de borde ha slagit, och den inkonsekvensen gör dem ofarliga för Portugal. Min prognos: Portugal 3–0. Uzbekistan, som kvalificerade sig genom AFC:s playoff efter en imponerande kampanj, är den typ av disciplinerat lag som kan göra det jobbigt i 60 minuter med ett kompakt 5-4-1-system men som sällan har den offensiva kvalitet som krävs för att straffa misstag. Min prognos: Portugal 4–0 Uzbekistan.

Jag ger Portugal 85 procent chans att vinna gruppen och 96 procent chans att gå vidare. Det är den typ av siffror som gör gruppspelet till en formalitet — och som gör Colombias match till den enda med genuint oddsvärde.

Oddsen på Portugal — vår bedömning

Portugals odds att vinna VM 2026 — kring 12.00–18.00 — beror helt på en fråga: startar Ronaldo? Om svaret är nej — om Roberto Martínez väljer lagets bästa snarare än stjärnans ego och mediala tryck — anser jag att fair value ligger kring 12.00, vilket gör Portugal till ett av turneringens sex bästa lag. Om svaret är ja, och Ronaldo spelar 90 minuter i varje match med lagets offensiva spel anpassat efter hans styrkor, faller min bedömning till 18.00–20.00, för laget blir taktiskt sämre och mer förutsägbart med honom i startelvan.

Det är en osäkerhetsfaktor som inga andra topplag har, och den gör Portugal till det svåraste oddsobjektet i hela turneringen. Jag kan inte rekommendera turneringsvinnarodden utan att veta svaret på Ronaldo-frågan, och det svaret kommer vi sannolikt inte få förrän truppen presenteras i maj.

Specifika marknader som inte påverkas lika mycket av Ronaldo-valet: Portugal att nå semifinal till odds kring 3.50 är attraktivt, särskilt om gruppkorsningarna undviker Frankrike och Argentina till kvartsfinalen. Portugal att hålla nollan i minst två gruppspelsmatcher — odds kring 2.40 — reflekterar Dias och Silvas defensiva styrka och är en marknad jag gillar oavsett vem som spelar framåt. Leão eller Bernardo Silva som turneringens bästa spelare till odds kring 20.00–25.00 är en långskottssatsning med genuint värde om Portugal går långt — och specifikt om de gör det utan Ronaldo som startspelare, vilket ger de två mer utrymme att dominera offensivt.

Slutbetyg: 7/10

Portugal har en trupp som förtjänar att rankas bland turneringens åtta bästa — Bernardo Silva, Bruno Fernandes, Leão, Vitinha, Dias och en djup bänk av europeisk toppklasstalang ger dem en bredd som överträffar de flesta konkurrenter utom Frankrike och kanske Argentina. Det offensiva spelet utan Ronaldo — flytande, kreativt, oförutsägbart — tillhör turneringens mest underhållande, och försvaret med Dias som ankare ger den stabilitet som krävs i knockoutmatcher.

Men Ronaldo-frågan hänger som ett moln över hela projektet, och hur den besvaras avgör skillnaden mellan kvartsfinal och semifinal. Om Roberto Martínez väljer att starta Ronaldo i samtliga matcher — ett val som medialt och politiskt är det enklaste men taktiskt det sämsta — begränsas Portugals offensiva potential och betyget borde sänkas till 6/10. Om han vågar göra Ronaldo till en superinhopp — 20 minuter mot trötta motståndare, den roll Ronaldo fortfarande kan dominera — höjs betyget till 8/10. Oddsen kring 12.00–18.00 reflekterar den osäkerheten, och jag rekommenderar att vänta med satsningar tills Roberto Martínez kommunicerar sin strategi för turneringen. Vår bedömning av alla 48 VM-lag placerar Portugal bland turneringens topp åtta — förutsatt att tränaren fattar rätt beslut om sin mest berömda spelare.